2018-12-05

Pizza blev till guld

Jan Sadat, som nu är 25 år, hade redan vid 22 års ålder hunnit med fyra år som försäljare, gymnasial ekonomiutbildning, arbetat på restaurang i Idre, bildat familj och drivit en grill i Funäsdalen. Men han nöjde sig inte med det, utan köpte en egen pizzeria. Nu har han ännu större planer.

Under ett par års tid försökte Jan övertala Tony´s Pizzeria i Vemdalen att sälja verksamheten till honom. Det skulle ta några år innan han fick som han ville. Men för tre år sedan blev det verklighet och han fick köpa pizzerian lagom till jul – mitt i högsäsong. 

– Jag var medveten om att pizzerian inte hade så hög omsättning och när lågsäsongen kom var det ganska tomt på gäster. Men är det nån som vet vad ekonomisk kris är, så är det jag. Man måste våga för att lyckas. Jag litade hela tiden på mig själv och visste att jag skulle lyckas. Jag har höjt omsättningen på alla arbetsplatser där jag varit, säger Jan med ett ödmjukt leende. 

Och han fick rätt.  Nya Tonys Pizzeria har nu tre anställda, utökad meny, renoverade lokaler och de har höjt omsättningen med 50%. År 2016 blev Jan dessutom utsedd till årets serviceperson i Härjedalen. 2018 var det dags igen, då han vann han ”Årets unga företagare” på Guldgalan i Östersund. Priset delas ut i Jämtland-Härjedalen till företagare under 30 år som driver ett framgångsrikt företag och som utfört en prestation utöver det vanliga.  

Familjeförsörjare vi åtta års ålder

Att Jan utfört en prestation utöver det vanliga, är det ingen tvekan om. Han är född i Afghanistan där familjen drev en gård. Efter det att Talibanerna kom till makten, tvingades Jans pappa att fly. Han gav sig iväg med flyktingbåt mot Australien och planen var att familjen skulle komma efter. Men det blev inte så. Jans pappa försvann och familjen tog sin tillflykt till Pakistan. De lämnade kvar all sin egendom i hemlandet och Jan som var äldst i en syskonskara på fem barn, skulle vid 8 års ålder försörja en hel familj. Hans första jobb i det nya landet blev att sälja påsar på marknaden i Karachi.  

– Jag var livrädd i början. Det handlade mycket om revir och att jag blev en konkurrent. Men sen bestämde jag mig för att inte visa min rädsla. Är man rädd, så får de ett övertag, konstaterar han.

Jan blev så småningom en av de bästa försäljarna. Han räknade snabbt ut att den bästa platsen att sälja påsar på, borde vara där det såldes mycket småsaker. Många små saker går inte att bära i handen. Då behövs påsar. De andra påsförsäljarna krigade om reviren där det såldes stora saker. Ingen begrep att Jan stod på bästa stället. För att behålla platsen utan att bli bortjagad, såg han till att ge service till försäljarna runt omkring. Det kunde handla om att servera te eller springa ärenden.

– Den här affärshemligheten behöll jag för mig själv, ända tills den dagen jag lämnade Karachi. Då tipsade jag en av mina vänner, säger Jan och ler.

I Pakistan blev det tuffa år med arbete alla veckans dagar, där varenda intjänad rupee fick stor betydelse för familjen. Till marknaden var det över en timmes promenad och bussresan kostade 5 rupee enkel resa. 

– Man ville ju spara varenda rupee och fick lära sig att tjuvåka på bussen, men ofta kunde jag lifta.

När Jan hunnit bli 12 år får familjen äntligen kontakt med pappan som då befinner sig i Sverige. Han har letat efter sin familj via släktingar i Afghanistan och lyckats ta reda på att de flytt till Pakistan. Familjen får nu visum till Sverige och resan går till Orsa i Dalarna, där Jans pappa redan etablerat sig.

– Den svåraste tiden i Sverige blev när jag började skolan. Jag var inte längre ett barn som kunde leka eller spela datorspel. Jag var ju en vuxen försäljare, säger Jan. 

Men han har alltid haft boxningen som sin bästa vän. Sporten och träningen har följt honom från Pakistan till Sverige och har varit ett bra sätt att få utlopp för känslor.

När jag träffar Jan på Nya Tony´s pizzeria i Vemdalen är restaurangen nyrenoverad och känns skönt hemtrevlig med mycket fjällinspiration. 

– Efter renoveringen har omsättningen ökat. Nu kommer det fler gäster på kvällen som sitter kvar här och äter, berättar Jan.

Pizzerian som har öl- och vinrättigheter har utökat pizzamenyn med lokala delikatesser. Och Jan tror att framgången mycket beror på bra service och att det finns pizzor i alla priskategorier. På menyn samsas traditionell Vesuvio med delikatesspizzor som ren- och älgkött och färska fikon under sommarsäsong. Hans egen favorit är löjromspizza med färsk dill, citron, crème fraiche, rödlök och gräddfil.

Härjedalspizza i butik 

Men Jan sitter inte nöjd.  Hans nästa affärsidé är att sälja fryst, lokalproducerad pizza i Vemdalens Ica-butiker. Det är långt framskridna planer som pågått under två år. Att sälja livsmedel i butik är ingen lätt process och vägen har varit lång och krokig. Det har bland annat handlat om tillstånd där myndigheter skulle kontaktas, innehållsdeklaration, datummärkning, förpackning och försäljningskanaler. Sedan skulle pizzan hamna i rätt prisklass och ha rätt smak för att tilltala så många som möjligt. Tanken var att välja något lokalt med en smak som inte redan finns i butik. Valet föll på rökt älgkött med kantarell och mozzarella.

– Jag gjorde en marknadsundersökning där jag satte ihop en testgrupp på 20 personer där även grossisten Svensk Cater ingick. Testgruppen fick frågor om allt ifrån smak, utseende och vad gruppen var beredd att betala för pizzan. 

Resultatet föll riktigt bra ut – testgruppen gillade pizzan och Jan investerade i förpackningsmaskin och frysrum. Han tog fram en design på förpackningen och började upphandling med råvaror och kartongtryck. Men processen har varit lång och krävt tålamod.

– Jag ställde förpackningsmaskinen på en plats som jag ser varje dag, för att bli påmind om att jag måste skynda mig, fortsätter Jan.

Till sportloven kommer Vemdalens gäster att kunna köpa fryst, lokalproducerad pizza i områdets Ica-butiker. Jan vill börja småskaligt, men längre fram siktar han utanför kommungränsen. 

Frihet och demokrati

Jan har precis köpt en gård i byn, där hustrun Ziba och parets två barn ska bo. Snart drar också renoveringen av huset igång. När jag frågar honom om vad som är bäst med Sverige och Vemdalen svarar han snabbt, utan att tveka: Frihet och demokrati. Ofrivilligt rycker jag till vid de två ord som för mig varit en självklarhet under hela mitt liv. Jan fortsätter:

– Vemdalens skola är det allra bästa. Här tar de hand om barnen på rätt sätt. Hela familjen trivs här och vi älskar Vemdalen med alla vänliga människor, avslutar han.

Förstummad, imponerad och fylld av respekt lämnar jag restaurangen. Jan Sadat är ingen dussinmänniska. Att han kommer lyckas med satsningen på närproducerad och fryst pizza i butik, tvivlar jag inte en sekund på.

Text: Marie Fermbäck. Foto: Kalle Vertergård