2021-03-12

Hovdegubben fyller 60 år

Den 14 mars firar Hovdegubben sin 60:årsdag. Från 1961 och fram till 1975 var trägubben det absoluta favoritmotivet på vykort från Vemdalen och Hovdfjällets topp. Han finns förmodligen i tusentals äldre familjealbum från den tiden. Och numera även i många gästers mobila bildarkiv.

Ingen vet riktigt hur det gick till när det bestämdes att Hovdegubben skulle uppstå. Men Stig Sandkvist som drev Sandkvists Hemslöjd i Vemdalen by var en mycket skicklig slöjdare. Hans älgar, björnar och troll var mycket populära souvenirer och fanns enligt en annons från den tiden ”i alla välsorterade affärer.” Och det var kanske där någonstans en idé tog form om ett troll på Hovdefjällets topp.

Hovdegubben blir till

Stig Sandkvist kontaktade sin släkting Henri Solli, en erkänt duktig bildhuggare från Röros på den norska sidan om gränsen. Med yxa, såg och mejsel skapade de tillsammans och med hjälp av två bybor, Per-Allan Andersson och Olle Hellström, den 800 kg tunga gubben. Den byggdes i åtta delar och fraktades sedan upp till toppen av Hovdefjället med linbanan som hade invigts i februari samma år.  Den 14:e mars 1961 sattes den upp på Hovdefjället. Inför alpina SM samma år stod Hovdegubben klar framför Hovdestugan med en bakspade i handen som annonserade tävlingen som satte Vemdalen på den alpina kartan. På toppen av Hovde blev han sedan kvar i 14 år. 

Lämnar Hovdefjället

Av olika anledningar flyttades han tillbaka till Sandkvists snickeri 1975 då Stig byggde ut sina lokaler och Hovdegubben fick ta plats utanför den nya "Flintahallen" i Vemdalen by. Utställningslokalen fick sitt namn efter den populära tecknade serien om familjen Flinta. Möblerna var i tungt grovt virke och bar sina namn efter figurer ur serien. 

Sandkvists fabrik brinner ner

I februari 1976 brann hela den nya fabriken ner till grunden i ett stort dramatiskt eldahav. Det enda som klarade sig var bostadshuset och Hovdegubben. Då snickeriet sedan skulle byggas upp igen tog Stig hjälp av Algot Sandberg som under den här tiden byggt hotellet i Björnrike och inrett det med möbler som Stig tillverkat. Under uppbyggnaden var Stig ute i skogen för att leta stora timmerstockar till den nyabyggnaden. Där i skogen fick han en hjärtatack och avled på plats. Ett abrupt slut på en lång livsgärning och kvar blev en halvfärdig byggnad utan ägare. Hela den tragiska historien slutade med att Algot sedan köpte dödsboet och 1977 återinvigde han fabriken och butiken som då fick namnet Vemdaliahuset.

Parallellslalom med världseliten

1981 arrangerade Klövsjö en parallellslalomtävling för den alpina världseliten med Ingemar Stenmark, Phil Mahre, Bojan Krizaj och Hovdegubben om dragplåster.  Tävlingen skulle visa sig bli den lilla byns allra största händelse genom tiderna, då det kom 18 000 besökare som mitt under Stenmarksfebern ville se sin stora idol. Hovdegubbens inbjudan till parallellen kom sent, så Algot Sandberg fick snickra ihop skidor i all hast. Även om Hovdegubben deltog utom tävlan kunde han stoltsera på tävlingsarenan mitt i det jublande publikhavet.

Akrylatfärg förkortade livet

Under gubbens tid vid Vemdalia, bleknade han så småningom i färgerna och krävde lite förbättringsåtgärder. Då målades han om och det blev tyvärr i dåtidens populära akrylat eller plastfärg om man så vill. Det gillade inte gubben alls, eller rättare sagt det gillade inte träet. Han ruttnade helt enkelt bort inifrån magen. Originalet av Hovdegubben finns inte längre kvar, men en lite mindre och identisk kopia finns bevarad hos en av Stig Sandkvist släktingar i Klövsjö.

Återuppståndelsen

2008 dök Hovdegubben till stor glädje upp i en reinkarnation i barnområdet vid Hovdefjällets fot. Den här gången blev han slöjdad av Åke Rydström från byn Rätan och fick lite annorlunda utseende. Han blev kvar där fram till 2015 då Hovde Express skulle byggas. För när den nya toppstationen flyttades, blev ett stort betongfundament kvar. Sportchefen Palle Andersson kläckte den lysande idén att den gamla husgrunden skulle få bli Hovdegubbens nya bostad. Gubben skulle till slut få komma tillbaka till sin hemort på fjälltoppen, där han verkligen hör hemma och kan blicka ut över hela Vemdalsskalet. På söndag den 14:e mars firar han 60 år och vi tycker i alla fall att han är värd ett rejält födelsedagskalas. För tänk om han kunde tala – vilka fantastiska storys han skulle delge oss då.

Text Marie Fermbäck