2021-02-26

Tälttur i Klövsjöfjällen

Det är slutet av januari. Solen stålar och det har varit närmare tjugo minusgrader hela veckan. Vi är mittemellan jul- och sportlovsveckorna, vilket innebär att vi ”säsongare” får lite extra ledighet.

Trots att det är min tredje vinter i Vemdalen har jag fortfarande mycket kvar att upptäcka. Bortanför de preparerade pisterna väntar hela den magiska fjällvärlden på oss. Så med tre dagars ledighet är det ett bra tillfälle att ge sig ut! 

Jag packar pulkan full med tält, ved och varma kläder. Sedan skidar jag ut. Himlen är klarblå och solen skiner när jag ger mig av från Storhogna. När jag viker av på leden mot Bräckvallen är jag plötsligt ensam på fjället. Pulkan är tung i uppförsbackarna och leden är tydligt markerad så jag slarvar med kartläsningen. Plötsligt har jag skidat för långt och tvingas vända. Skylten visar sig ha lossnat - och jag påminns om att aldrig slarva med navigeringen.  

När energin tryter fattar vi dåliga beslut, så jag stannar upp och knäpper av mig skidorna. Ostmacka och varma koppen. Jag sitter där i solen och lyssnar på tystnaden. Det är helt vindstilla. Allt som hörs är snön som knarrar under pjäxorna när jag rör mig. Solen står lågt, rimfrosten gnistrar och ljuset är helt trollbindande. När solen börjar gå ner bakom bergen ser jag ut en tältplats precis invid trädgränsen. Fullmånen lyser och himlen färgas rosa medan jag slår upp mitt nya 4-säsongerstält. 

Jag sjunker ner till låren i snön när jag ska gå och kissa. Snön är mjuk efter förra veckans intensiva snöfall. Jag smälter snö och lär känna mitt nya bensinkök. Vi trilskas ett tag, den och jag. Sen blir vi vänner och vid sju är jag helt färdig. Redo att sova och lycklig över den här dagen. Ännu en magisk dag utomhus i kylan. Ännu en dag som gett kolsyra till själen. Ännu en dag fylld av levande liv.

När jag vaknar är solen precis på väg upp och tältduken är täckt av frost. Medan jag förbereder min frukost färgas himlen röd. Den orörda nysnön glöder i det varma ljuset. Trots att jag är fjällvan känns allt plötsligt ovant. 

Detta är min första längre vintertur ensam på kalfjället. Sakerna har ingen given plats i packningen och jag saknar plötsligt rutin på i vilken ordning saker ska göras. Det hinner bildas iskristaller i kaffet och bensinen till köket behöver fyllas på mitt i matlagningen. Kläder och vantar åker på och av. Vissa blir blöta och andra försvinner i packningen. Allt fryser till is. Frukostäggen, frukostfrallan, disksvampen. Även den ena dunjackan, efter att termosen läckt i väskan. Som tur var hade jag två. Men det är genom våra misstag vi lär oss och det är genom att göra vi skaffar oss erfarenheter! 

Framåt tio börjar solens strålar att värma och himlen är sitt allra klaraste klarblå. Inte ett enda moln ska komma att siktas på hela dagen. Det är som om någon dragit upp kontrastfiltret på världen. 

Under natten har en järv passerat tältet och jag följer dess spår. Själv passerar jag krönet och när Oxsjön breder ut sig nedanför mig stannar jag. Jag njuter av tystnaden, av utsikten, av stiltjen. Sedan väntar två kilometer nedför genom gnistande vitklädd björkskog. Iskristallerna står som små glittrande spjut på trädgrenarna. Solen står lågt nu och skuggorna blir långa. Släpljuset silas genom de rimfrostklädda grenverken. 

Fullmånen hittar sin plats på den djupblå eftermiddagshimlen bakom mig. Hur kan det vara så vackert, tänker jag, medan jag följer sjön. Leden letar sig uppåt och jag har solen i ryggen nu. Den leker kurragömma bakom granarna. Ljuset är varmt och träden glöder. Jag kommer över trädgränsen lagom för att se solen gå ner bakom bergskammen. Himlen och snön färgas gyllene. Och mitt emot, dit vi oftast glömmer att vända blicken, går himlen från ljust turkos till djupaste lila. 

Jag skidar hem över högfjällsplatån i det magiskt mjuka skymningsljuset. De frostbitna ledkryssen lyser varmt vita i kontrast mot den rosalila bakgrunden. Lagom till att jag når tältet har det mörknat och stjärnorna strösslas sakta ut över himlavalvet. Allt som lyser är fullmånen – och långt bort vid horisonten de glittrande lamporna från Klövsjös skidområde.

Det är en ynnest att få vara ute dygnet runt i den kalla vinterluften och det trollbindande ljuset på fjället. Sällan är jag så närvarande i nuet som jag är just där och då. Jag gör upp en eld och lagar middag på bensinköket, innan jag kryper ner i den varma sovsäcken och somnar tungt. Imorgon packar jag ihop allt igen och skidar de sex kilometrarna tillbaka till bilen. Ett friluftsäventyr behöver inte vara mycket länge bort än så.

SOFIE TIPSAR

Lämna färdmeddelande

Tala om vilken rutt du planerar och när du beräknas vara hemma igen.

Håll dig varm och torr! 

Varma förstärkningsplagg så fort du stannar och undvik att bli svettig. Varm vintersovsäck och dubbla liggunderlag. Gör lite ”kvällsgympa” så att du är varm när du kryper ner i sovsäcken. Tänk på att det är du som ska värma upp sovsäcken och inte tvärt om! Häll kokande vatten i en värmetålig vattenflaska och ha som ”element” i sovsäcken.

Säkerhetsutrustning 

Var alltid förberedd på plötsliga väderomslag. Ha alltid med dig en vindsäck, första-hjälpen-kit, förstärkningsplagg och en termos med varm dryck i ryggsäcken.

Navigering. 

Även om du är i välbekanta områden så kan sikten snabbt försämras och skyltar kan saknas. Se till att alltid bära med dig karta och kompass – och lär dig hur de fungerar. Dela in din tur i mindre etapper och se ut ”fångstarmar” på kartan – alltså ett kännetecken som ligger straxt bortanför den punkt där du skulle ha ”vikit av”. På så sätt vet du om du är på fel väg och har råkat skida för långt.

Bensinkök

Om det är riktigt kallt ute fungerar inte gas- och spritkök. Då kan det vara bra att ha ett multi-fuel-kök och använda bensin som bränsle.

Text & bild: Sofie Kindahl @pausfranekorrhjulet